“Självhävdelse” betyder i det här sammanhanget betyda ungefär “att hävda sin rätt” eller “stå upp för sin sak” samtidigt som man tar hänsyn till, och inte kränker, andras behov och önskningar.

Ibland kan det vara svårt att stå får vad man tycker och tänker. Detta gäller kanske främst när man konfronteras med människor som har en annorlunda ståndpunkt än vad man själv har. Svårigheterna med att stå upp för sin sak är i huvudsak kopplade till tre olika områden: rädsla att bli kritiserad; rädsla att bli avvisad eller hamna utanför samt rädsla att avslöjas som behövande eller beroende. Om du är rädd för att visa dina svaga sidor är det svårt att möta andra personer på lika villkor. Detta gör det i sin tur problematiskt att hävda din rätt på ett bra sätt.

Hitta en balans mellan eftergivenhet och aggressivitet

Att vara självhävdande grundar sig på tanken att dina behov, önskningar och känslor varken är mer eller mindre viktiga än andras. Du har med andra ord lika stor rätt till dina åsikter och känslor som alla andra har till sina. Av yttersta vikt i detta sammanhang är det sätt på vilket du presenterar dina tankar och känslor och hur du gör för att försäkra dig om att andra tar dem på allvar. Personer som har svårt att hävda sin rätt i olika situationer löser ofta detta genom att antingen bli “eftergivna” eller alldeles för “aggressiva”.

Att vara eftergiven innebär i detta sammanhang att man, på bekostnad av sina egna behov, offrar sig själv för andra. Ett exempel på detta är att dina vänner alltid förutsätter att du är den som ska köra till och från fester så att de andra kan dricka och ha roligt. Och att du ställer upp på det, oavsett om du vill eller inte. Du frånsäger dig i själva verket indirekt kontrollen och låter de andra fatta beslut över huvudet på dig. Men om du går med på att bli behandlad som en dömnatta får du också räkna med att folk trampar på dig.

Den andra ytterligheten innebär att man har ett aggressivt förhållningssätt. Ibland kan ett sådant beteende skapa vissa fördelar. Det finns nämligen en koppling mellan att vara icke- självhävdande och att vara (eller låta) aggressiv. Det förhindrar t.ex. andra personer från att komma för nära inpå, samtidigt som det kan vara ett effektivt sätt att få slut på oönskade samtal och att dölja sin osäkerhet. Att inte ge utrymme för andras argument gör att man slipper hamna i diskussioner. Många som löser sina problem genom att visa aggressivitet tycker dessutom att det är mer acceptabelt att vara arg och tvär då de tror att detta signalerar styrka i omgivningens ögon. I det långa loppet är detta dock en mycket dålig strategi eftersom det skapar fler problem än det löser.

När du är aggressiv tenderar du att sätta dina egna behov framför andras (genom att t.ex. kräva att någon annan gör dig en tjänst och inte acceptera att personen säger ifrån). När du i stället är eftergiven så sätter du andras behov framför dina egna (genom att t.ex. låta bli att be någon om en tjänst av rädsla för att tränga dig på eller bli avvisad). Den gyllene medelvägen är förstås att hitta ett sätt att hävda din rätt och utrycka dina egna behov, tankar och känslor samtidigt som du tar hänsyn till andras. Att vara “självhävdande” innebär dock inte alltid att du får som du vill. Det handlar istället om att du ska kunna känna dig någorlunda till freds med att uttrycka dina önskningar men på samma gång vara uppmärksam på att andra kan ha behov som är minst lika viktiga som dina egna. Om deras behov är mer påträngande än dina, medför det, i motsats till aggressivt beteende, att du får stå tillbaka. Exempel på undergivna, aggressiva och “självhävdande” reaktioner hittar du i tabellen nedan:

Exempel på undergivna, aggressiva och “självhävdande” beteenden och reaktioner

Situation

  1. Du blir tillfrågad om du kan uträtta något som du egentligen inte har tid till
  2. Du vill be någon om en tjänst
  3. Någon gör något som du inte tycker är särskilt trevligt (t.ex. tänder en cigarett innan du ätit färdigt)

Eftergiven reaktion

  1. “Jag ska försöka hinna med det”
  2. Låter bli att fråga
  3. Låter bli att säga något (“Det är sånt man får leva med”)

Aggressiv reaktion

  1. “Du kan inte mena allvar!”
  2. Befaller personen att göra x (“Jag vill att du…”)
  3. “Kan du släcka ciggen, jag sitter faktiskt och äter!”

Självhävdande reaktion

  1. “Jag förstår att det är viktigt för dig, men jag har tyvärr inte tid idag”
  2. “Det skulle verkligen vara till stor hjälp för mig om du kunde..”
  3. “Jag skulle verkligen uppskatta om du kunde vänta med att röka tills jag har ätit färdigt”

Hur kommer det sig då att man beter sig på ett “icke-självhävdande”
Det kan, som tidigare nämndes, vara en konsekvens av olika faktorer. Vissa personer kanske helt enkelt inte vågar uttrycka sina önskningar eller behov av rädsla för att bli avvisade, kritiserade eller hamna i konflikt med någon. För andra kan det istället vara en följd av att man inte riktigt vet hur man ska uttrycka sig för att inte trampa någon på tårna.

Oavsett vad dina eventuella svårigheter beror på, så kommer du med all sannolikhet ha stor nytta av att utveckla din förmåga att uppträda på ett mer självhävdande sätt i olika sammanhang.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.