Högkänslighet och en otrygg barndom

När ett barn som redan från början har ett mer mottagligt och känsligt nervsystem växer upp i en otrygg, oförutsägbar eller känslomässigt belastande miljö, kan konsekvenserna bli djupa. Det betyder inte att det högkänsliga barnet är svagare. Det betyder att barnet tar in mer. 

Ett högkänsligt barn registrerar ofta fler nyanser: tonfall, blickar, stämningar, tystnader, irritation, besvikelse och outtalade konflikter. Barnet kanske märker när en förälder är arg innan något har sagts. Det kanske känner av spänningen i rummet, förändringar i ansiktsuttryck eller den lilla förskjutningen i kontakt som andra inte uppfattar lika starkt.

I en trygg miljö kan denna känslighet bli en styrka. Barnet kan utveckla empati, kreativitet, intuition, djup reflektion och en stark förmåga till närhet. Men i en traumatisk eller känslomässigt otrygg miljö kan samma känslighet göra att barnet blir mer utsatt.

Varför drabbas högkänsliga barn hårdare?

Det här är inte bara en känsla eller ett antagande – det finns forskningsstöd för det. Psykologerna Jay Belsky och Michael Pluess har utvecklat det som kallas teorin om differentiell känslighet (differential susceptibility). Den visar att vissa barn – ofta de mer högkänsliga – påverkas starkare av sin uppväxtmiljö än andra barn, både i positiv och negativ riktning.

Man kan tänka sig det som skillnaden mellan en klump mjuk lera och en klump hård lera. Det känsliga barnet är den mjuka leran: det formas lättare av det som händer runt omkring det. Ett annat barn, med ett mindre känsligt temperament, är mer som den hårda leran – det påverkas också, men lämnar färre avtryck.

Det här är dubbelriktat. Ett högkänsligt barn som växer upp i en varm, trygg och kärleksfull miljö tenderar att må särskilt bra – ofta bättre än andra barn i samma miljö. Men ett högkänsligt barn som växer upp i en otrygg, kritisk eller oförutsägbar miljö tenderar också att ta mer skada än ett mindre känsligt barn i samma situation.

Högkänslighet är alltså inte bara en sårbarhet. Det är en ökad mottaglighet – för det som är bra, och för det som är svårt.

Två syskon – samma barndom

Tänk dig två syskon som växer upp i samma familj. Det finns konflikter hemma. Kanske en förälder är psykiskt instabil, känslomässigt frånvarande, kritisk, aggressiv eller själv bär på obearbetat trauma. Kanske finns det mycket tystnad, skam, oro eller oförutsägbarhet.

Båda barnen påverkas. Båda kan fara illa. Men de reagerar inte nödvändigtvis på samma sätt.

Det ena barnet har ett mindre känsligt nervsystem. Det märker förstås att något är fel, men kan i större utsträckning stänga av, distrahera sig, gå vidare, bli praktiskt, vända sig utåt eller skapa distans till det som händer. Det kan utveckla sina egna skyddsstrategier: bli duktig, arg, självständig, avstängd eller mycket prestationsinriktad.

Det andra barnet är högkänsligt. Det tar in mer av atmosfären i hemmet. Det känner av förälderns skiftningar, syskonens oro och det outtalade hotet i rummet. Det börjar kanske anpassa sig mycket tidigt. Det försöker läsa av, förebygga, lugna, förstå och parera.

Barnet kanske blir den som känner av hur alla mår. Den som försöker hålla fred. Den som inte vill belasta. Den som blir ”snäll”, ”duktig” och ”lätt att ha att göra med” – men på bekostnad av sig själv.

Utifrån kan det högkänsliga barnet till och med se välfungerande ut. Men inuti kan nervsystemet vara på helspänn.

Vanliga mönster i vuxna relationer

De här exemplen är sammansatta och avidentifierade utifrån vanliga mönster jag möter i terapi – inte skildringar av enskilda klienter.

• Den som alltid höll ihop: En klient beskrev hur hon alltid var den som ”höll ihop” i sin relation – precis som hon en gång höll ihop stämningen hemma som barn. Hon kunde inte riktigt vila förrän hon var säker på att hennes partner mådde bra, även när det innebar att hennes egna behov fick vänta. Först i terapin började hon se sambandet mellan rollen hon hade som barn och rollen hon fortsatte spela som vuxen.
• Den höjda rösten: En annan klient märkte att han blev extremt uppskärrad av minsta höjda tonläge från sin partner – en reaktion som för honom själv kändes orimligt stor i stunden. När han började utforska den i terapin visade det sig att höjda röster i hans barndom ofta föregick något farligt. Kroppen hade lärt sig att reagera på tonläget långt innan han förstod varför.

När högkänslighet blir vaksamhet

Hos ett högkänsligt barn kan gränsen mellan naturlig lyhördhet och traumabaserad vaksamhet bli otydlig.

Barnet kanske från början har en stark förmåga att känna in andra. Men i en otrygg miljö blir denna förmåga kopplad till överlevnad:

”Hur mår mamma idag? Är pappa arg? Är det säkert att säga något nu? Behöver jag vara tyst? Har jag gjort något fel?”

Det som kanske började som känslighet kan med tiden bli en ständig beredskap att läsa av omgivningen för att undvika fara, kritik, avvisande eller konflikt.

Som vuxen kan detta visa sig som att man är mycket snabb på att uppfatta förändringar i andra människors tonfall, ansiktsuttryck eller energi. Man kanske känner direkt när någon drar sig undan, blir irriterad eller låter annorlunda.

Ibland är det en verklig intuition. Ibland är det ett gammalt larmsystem. Ofta är det båda.

Nyfiken på hur högkänslig du är? Gör testet på hemsidan:

Känslighet eller gammalt larmsystem?

Nästa gång du märker att du reagerar starkt på en situation, pröva att stanna upp och fråga dig själv:

– Vad hände just nu? Vad känner jag i kroppen?

– Är det något i den här situationen som påminner om något gammalt?

– Reagerar jag på det som faktiskt händer nu – eller på något jag lärt mig att vara vaksam på?

– Vad skulle jag behöva just nu för att känna mig tryggare?

– Är detta mitt ansvar, eller håller jag på att ta över någon annans känslor?

Syftet är inte att ifrågasätta din känsla. Syftet är att hjälpa nervsystemet att skilja mellan dåtid och nutid.

Det är inte fel på dig

Många högkänsliga vuxna som varit med om barndomstrauma undrar varför de fortfarande reagerar så starkt. Varför de blir så trötta. Varför konflikter känns överväldigande. Varför de har svårt att sätta gränser. Varför de snabbt känner skuld. Varför de kan känna av andra människors mående nästan innan de själva vet det.

Ett viktigt första steg är att förstå att dessa reaktioner ofta har varit intelligenta anpassningar.

Ditt nervsystem har försökt skydda dig. Din känslighet har försökt hjälpa dig att förstå omgivningen. Din vaksamhet har en gång haft en funktion.

Men det som hjälpte dig att överleva som barn kan bli begränsande i vuxenlivet.

I terapi handlar det därför inte om att ta bort känsligheten. Det handlar om att hjälpa nervsystemet att förstå att du inte längre är där – att du kan börja skilja mellan dåtid och nutid, mellan intuition och rädsla, mellan ansvar och överansvar.

Och kanske viktigast av allt: att du kan få behålla din känslighet – men slippa leva i ständig beredskap.

Vad kan hjälpa?

För högkänsliga personer handlar vägen framåt ofta inte om att bli ”mindre känslig”, utan om att bli mer medveten, mer grundad och mer självlojal. Det kan handla om att förstå sitt nervsystem, skapa återhämtning utan skuld, träna på gränser och lära sig skilja på vad som händer nu och vad som väcks från tidigare erfarenheter.

Det kan också handla om att långsamt återvända till den egna rösten. Många högkänsliga har lärt sig att lyssna mer på andra än på sig själva. En viktig del av läkningen är därför att börja fråga:

– Vad känner jag? Vad behöver jag?

– Vad är mitt ansvar – och vad är inte mitt ansvar?

– Vad händer i mig just nu, och vad skulle vara omsorgsfullt mot mig själv?

En annan syn på känslighet

Jag tror att många människor inte lider av sin känslighet i sig, utan av att de aldrig fått lära sig hur de ska leva med den.

De har fått höra att de är för mycket, när de egentligen behövde hjälp att förstå sina gränser. De har blivit kallade sköra, när de egentligen varit djupt mottagliga. De har försökt anpassa sig till ett tempo och en miljö som inte passar deras nervsystem.

Högkänslighet kan vara krävande. Men den kan också vara en väg till större närvaro, djupare relationer och mer ärlighet i livet.

När du lär känna din känslighet kan den bli mindre av en börda och mer av en kompass.

Jag hoppas att du sitter kvar med lite mer förståelse, igenkänning och medkänsla med dig själv – oavsett var i din egen resa du befinner dig.

Vill du förstå mer om din högkänslighet, dina relationer eller hur din barndom påverkar dig idag? Jag arbetar med samtalsterapi, parterapi och coaching i Täby, Stockholm city och online. Du är varmt välkommen att boka ett samtal eller maila mig karin@grundler.se