Jag var på en avslappningskurs idag och blev påmind om för tio år sedan när jag hade jättejobbigt att stanna i nuet. Så fort jag slappnade av så släppte också alla känslor som fanns lagrat i musklerna som har hållit sig spända under lång tid. Alla trauman, stress och vara duktig hade satt sig i kroppen. Jag hade kämpat för att släppa kontakten med både kropp och känslor då de var för tuffa. Tyvärr går det inte att stänga ner bara jobbiga minnen och känslor. Också glädje och viljan försvann också då jag tappade kontakt med kroppen. Klienter som har beskrivit känslan som att sätta en plåt mellan huvudet och kroppen. Att slippa känna. Javisst, jag har också varit där.
Jag kände inte när kroppen sa ifrån med både smärta, stelhet, ytlig andning och hjärtklappning. Jag slappnade inte alls av och andades knappt. Jag trodde jag hade svår astma då det var ångesten som satte sig som ett tryck för bröstet.
Nu idag så har jag bearbetat och jobbat med mig själv och lever i nuet nästan hela tiden. För att verkligen kunna vara i mindfulness/nuet behöver vi gå i personlig utveckling och lära känna oss själva.
Det är så häftigt när mina klienter får nya insikter! Jag har världens bästa jobb!