Del 1 av 3 i en serie om högkänslighet. Del 2: Högkänslighet i relationer · Del 3: Högkänslighet och en otrygg barndom

Karin Grundler i samtal med en klient i ett lugnt terapirum

Har du någon gång fått höra att du är ”för känslig”? Att du tänker för mycket, känner för starkt, reagerar för snabbt eller behöver ”släppa saker”?

Det här är första delen i en serie om högkänslighet. I nästa del tittar vi närmare på högkänslighet i relationer, och om det finns en koppling till NPF. I del tre går vi in på vad som kan hända när ett högkänsligt barn växer upp med otrygghet.

I den här första delen vill jag utforska vad högkänslighet egentligen är, och hur det kan te sig i vardagen – inte som ett fel eller en svaghet, utan som ett nervsystem som tar in mer.

En annan syn på känslighet

Jag tror att många människor inte lider av sin känslighet i sig, utan av att de aldrig har fått lära sig hur de ska leva med den.

De har fått höra att de är för mycket, när de egentligen behövde få hjälp att förstå sina gränser. De har blivit kallade sköra, när de egentligen varit djupt mottagliga. De har försökt anpassa sig till ett tempo och en miljö som inte passar deras nervsystem.

Högkänslighet kan vara krävande. Men den kan också vara en väg till större närvaro, djupare relationer och mer ärlighet i livet. När du lär känna din känslighet kan den bli mindre av en börda och mer av en kompass.

Är du för ”känslig”?

Många som kommer till mig beskriver samma sak. De tar in stämningar i ett rum innan någon har sagt något. De märker små skiftningar i tonfall, ansiktsuttryck och energi. De kan bli djupt berörda av musik, natur, konst eller en annan människas sorg. Samtidigt kan de bli uttröttade av ljud, konflikter, stress, många intryck eller för mycket social stimulans.

Det kan förstås finnas många förklaringar till detta – men en av dem är högkänslighet.

Högkänslighet är ingen diagnos. Det är snarare ett personlighetsdrag eller temperament där nervsystemet är mer mottagligt för intryck. En högkänslig person bearbetar ofta information djupare, registrerar fler nyanser och behöver mer återhämtning.

Det handlar alltså inte om att vara svag. Det handlar om att nervsystemet tar in mer.

Vad kan känneteckna högkänslighet?

Högkänslighet kan se olika ut hos olika personer, men många känner igen sig i flera av följande drag:

  • Du tar lätt in stämningar, tonfall och subtila signaler från andra människor
  • Du blir starkt påverkad av konflikter, kritik eller hård kommunikation
  • Du behöver mer återhämtning efter sociala sammanhang, stress eller intensiva miljöer
  • Du kan bli överstimulerad av ljud, ljus, många intryck eller högt tempo
  • Du tänker ofta djupt och bearbetar saker länge efteråt
  • Du har lätt att känna empati och kan bli mycket berörd av musik, natur, konst eller existentiella frågor
  • Du märker ofta detaljer som andra missar
  • Du kan ha svårt att släppa sådant som känts fel, obehagligt eller otydligt
  • Du kan vara samvetsgrann och ha höga krav på dig själv
  • Du behöver ofta tid för att fatta beslut, eftersom du ser många perspektiv samtidigt

Alla högkänsliga känner inte igen sig i allt. Och dragen kan överlappa med exempelvis stress, utmattning, trauma, adhd, autism eller ångest. Därför är det viktigt att inte använda högkänslighet som en etikett som förklarar allt, utan som ett möjligt sätt att förstå hur just ditt nervsystem fungerar.

Nyfiken på hur högkänslig du är? Gör självtestet här.

Hur kan det vara att leva med ett högkänsligt nervsystem?

Det är svårt att sammanfatta högkänslighet i några få meningar, eftersom det påverkar så mycket av hur en person upplever sin vardag. Nedan är tre exempel som beskriver hur det kan te sig – de är sammansatta och avidentifierade utifrån vanliga mönster jag möter i mitt arbete, inte skildringar av enskilda klienter.

”Jag vet alltid hur alla mår i rummet, men inte alltid hur jag själv mår.” En kvinna i 30-årsåldern beskrev hur hon på jobbet ofta var den som märkte när stämningen i ett möte förändrades – innan någon sagt något. Hon kunde känna av kollegors stress, oro eller irritation som ett fysiskt obehag i kroppen. Samtidigt hade hon svårt att svara på frågan ”hur mår du?”, eftersom hon var så van vid att rikta uppmärksamheten utåt.

”Efter en helg med släkten är jag helt slut i flera dagar.” En man beskrev hur sociala sammankomster – även roliga och älskade sådana – lämnade honom uttömd på ett sätt som förvånade honom själv. Han älskade sin familj, men mängden intryck, samtal och stämningar under en helg kunde ta lika lång tid att återhämta sig från som en hel arbetsvecka.

”Jag grät på bio när ingen annan gjorde det.” En annan beskrev hur hen ofta blev djupt berörd av filmer, musik eller andra människors berättelser, på ett sätt som kunde kännas avvikande i sociala sammanhang. Samtidigt var det just den förmågan – att bli berörd, att känna mycket – som gjorde hen till den person vänner vände sig till när något svårt hänt.

Gemensamt för de här beskrivningarna är att högkänsligheten sällan är en enda sak. Den är både en källa till djup, närvaro och omtanke om andra – och en anledning till att behöva mer vila, mer struktur och mer förståelse för sitt eget nervsystem.

Högkänslighet kan vara en styrka

Många högkänsliga personer har en stark förmåga till empati, reflektion och nyansering. De märker sådant som andra missar. De kan vara samvetsgranna, intuitiva, kreativa och relationsmedvetna.

Men samma förmåga kan också bli belastande. Om du ständigt tar in andras känslor, försöker förebygga konflikter eller anpassar dig för att skapa harmoni, kan du till slut tappa kontakten med dig själv. Då blir högkänsligheten inte bara en källa till djup och närvaro, utan också till stress, oro och utmattning.

Man kan tänka sig ett högkänsligt nervsystem som en radio som fångar upp fler frekvenser. Det hör inte bara huvudkanalen, utan också brus, övertoner och subtila signaler från flera håll samtidigt. I rätt miljö kan det vara en gåva. I fel miljö kan det bli överväldigande.

Fyra övningar för vardagen

Att förstå sin högkänslighet är ett första steg. Nästa steg är ofta att bygga små, konkreta vanor som gör vardagen lite lättare att bära. Här är fyra övningar du kan börja med redan idag.

1. Återhämtningspausen

Boka in en kort stund varje dag – bara för dig, utan krav på att prestera eller vara tillgänglig. Det kan vara 10 minuter med stängd dörr, en promenad utan mobil, eller att bara sitta still med en kopp te.

  • Lägg pausen i kalendern, som vilket annat möte som helst.
  • Låt den vara fri från skärmar, samtal och att-göra-listor.
  • Om du inte hinner en hel paus, ta fem minuter – det räknas.

Poängen är inte att göra något speciellt under pausen. Poängen är att ge nervsystemet en stund utan nya intryck.

2. Kroppens tidiga varningssignaler

Högkänsliga blir ofta överstimulerade innan de själva märker det – kroppen vet före huvudet. Lär dig känna igen dina egna tidiga tecken innan de växer till total utmattning.

  • Under en vecka, notera när du känner dig lätt spänd, irriterad eller trött – innan du blir helt slut.
  • Fråga dig: Var i kroppen känns det? Axlarna? Käken? Magen?
  • När du känner igen tecknet nästa gång, se det som en signal att dra ner på tempot – inte något att pressa igenom.

Ju tidigare du fångar signalen, desto mindre återhämtning behöver du efteråt.

3. Intrycksinventeringen

Inte alla intryck är lika tunga. Vissa saker fyller på din energi, andra tömmer den – även om de ser lika ut utifrån.

  • Skriv ner fem saker i din vardag som brukar göra dig trött eller överväldigad (t.ex. öppna kontorslandskap, sena kvällar med mycket folk, snabba beslut under press).
  • Skriv ner fem saker som fyller på dig igen (t.ex. natur, ett djupt samtal, att skapa något med händerna).
  • Se om du kan flytta även en liten sak från den första listan till den andra – eller boka in något från den andra listan oftare.

Du kan inte alltid välja bort det som tär. Men du kan oftare välja till det som fyller på.

4. Är det mitt, eller har jag tagit på mig det?

Högkänsliga är ofta extra mottagliga för andras känslor – ibland så mycket att gränsen suddas ut. Ett vanligt exempel från parterapi: den ena blir sur eller nedstämd, och plötsligt känner sig den andra likadan, utan att riktigt veta varför. Känslan har vandrat över, men den upplevs som ens egen.

Nästa gång du känner en stark känsla i närheten av någon annan, pröva att stanna upp och fråga dig:

  • Kände jag så här innan jag kom in i rummet – eller kom känslan när jag mötte den andra personens stämning?
  • Om jag hade varit ensam just nu, hade jag känt samma sak?
  • Vems känsla känns det mest som – min egen, eller någon annans som jag har landat i?

Du behöver inte ha ett exakt svar direkt. Bara att ställa frågan skapar lite avstånd mellan dig och känslan – ett litet andrum där du kan välja hur du vill förhålla dig till den.

Det betyder inte att du ska sluta bry dig om hur andra mår. Det betyder att du får välja vad som är ditt att bära, och vad som är någon annans.

Till dig som känner mycket

Kanske är känsligheten inte något du ska göra dig av med.
Kanske är den en del av din förmåga att känna, älska, förstå och vara nära livet.
Men den behöver inte längre bära allt.
Den får ha gränser.
Den får vila.
Den får vara varsam – också med dig.

Läs vidare: I del 2 tittar vi närmare på hur högkänslighet kan påverka nära relationer – och om det finns en koppling mellan högkänslighet och NPF, som adhd och autism.

Källor och läs mer

  • Aron, E. N. (1996). The Highly Sensitive Person. Birch Lane Press. Boken som myntade begreppet HSP och den vetenskapliga termen sensorisk bearbetningskänslighet (Sensory Processing Sensitivity).
  • HSP-föreningen Sverige – ideell förening som sprider forskningsbaserad kunskap om högkänslighet, med en sammanställning av aktuell forskning.

Vill du prata om det här?

Vill du förstå mer om din egen högkänslighet? Jag arbetar med samtalsterapi, parterapi och coaching, och du är varmt välkommen att boka ett samtal.

Täby · Stockholm City · Online (Google Meet/telefon)
50 eller 80 minuter · Gratis introduktionssamtal för nya klienter