Hur kan du förhålla dig till smärta? Dina tankar och föreställningar om smärtan påverkar hur mycket du lider av den. Oro och rädsla förstärker lidandet. Därför är det viktigt att få en diagnos, få kunskap och känna att du har viss kontroll. Det blir lättare när du förstår varför du har ont.

De flesta som har kroniska smärtor går igenom tre stadier: erkännandet, bekräftelsen och anpassningen.

1. Erkännandet

Eftertänksam kvinna i korgstol med handen på magen – Erkännandet, när smärtan inte längre går att bortförklara

Det kan gå många år innan till exempel personer med endometrios söker vård. Det är ju ”normalt” att ha ont vid mens, och det är svårt att jämföra ont med ont. Smärta upplevs så olika från människa till människa. Men är min smärta normal? Hur ont är normalt?

Till slut säger kroppen ifrån och vi inser: ”Tusan, det här kan inte vara normalt!” Vanliga värktabletter hjälper inte och jag klarar inte av skola eller jobb. Nu måste jag ha hjälp. Nu börjar jag bli orolig. Vad är det här? Om jag inte har fått någon diagnos än känner jag mig inte trodd av omgivningen eller av läkarna. Jag börjar fundera på om jag överdriver och misstro mig själv.

Trots att smärtan har varit svår länge är du övertygad om att du ska bli ditt gamla jag igen, kanske bara du hittar rätt metod. Då är du i det första stadiet. Där stannar du tills du kan acceptera tillståndet och att livet förmodligen inte blir detsamma igen.

Det låter hårt. Men när jag tänker efter gick jag själv igenom just det, och jag är inte densamma i dag. Jag tycker att jag är en bättre människa nu, framför allt mot mig själv.

”Jag inser att jag måste lära mig leva med smärtan, men att acceptera den – aldrig! Det skulle innebära att kapitulera, och då kan man ju aldrig bli bra igen.”

Känner du igen dig? Det gjorde jag för några år sedan.

Så länge du kämpar emot det oundvikliga, att du behöver acceptera situationen, stannar du kvar i det här stadiet. Kampen tar mycket energi.

Det är en sorgeprocess. Du lämnar ditt gamla liv och börjar på något nytt som du inte vet något om. Det svåraste är kanske inte smärtan, för den kan du anpassa dig till. Det svåraste är att avstå från saker du förut älskade.

Det som hjälpte mig

När jag mådde som sämst fick jag göra stora förändringar för att orka leva. Jag hade kraftig smärta som gjorde mig mer eller mindre sängliggande, och jag hade börjat sakna glädjen i livet.

  • Jag tog bort det som tog energi. Det gällde vissa så kallade vänner och praktiska saker som städning.
  • Jag skrev dagbok. Där analyserade jag vad som gav energi och vad som tog energi.
  • Jag valde noga hur jag spenderade mina dagar. I stället för att städa tog jag kanske en promenad eller pratade med en riktigt bra vän.

Nu, flera år senare, ser jag att mitt liv är förändrat. Ändå har jag kommit tillbaka till ett ”normalt” liv där jag lyssnar på kroppen och accepterar att jag har ont ibland. Och det är okej.

Du kommer inte att leva som förut. Men du kommer förmodligen att ta dig igenom det här och bli en starkare människa, med mer kärlek till dig själv.

2. Bekräftelsen

Två kvinnor sitter i gräset och samtalar – Bekräftelsen, när någon lyssnar och tror på dig

När du har erkänt och accepterat din smärta kommer du in i det andra stadiet. Du och människorna nära dig bekräftar att smärtan kommer att påverka dig en tid framöver och att den ger ditt liv helt nya förutsättningar.

Ofta handlar det om att du möter någon som lyssnar och bekräftar ditt lidande. Någon sätter sig in i din situation. Du är inte galen. Klart att du mår dåligt när du har så ont, och det vore konstigt om du inte reagerade. Att gå med svår smärta länge får dig att tvivla på dina egna sinnen. Därför är behovet av bekräftelse så stort.

Har du kommit till det här stadiet vet du säkert precis när det hände. Var det en läkare som äntligen lyssnade, eller en vän?

Jag minns min bekräftelse mycket väl. Det var en smärtläkare som tog sig tid med mig. Först berättade jag hela min smärthistoria, och sedan återberättade han den med egna ord. Han hade lyssnat! Han förstod vad jag gick igenom! Jag var inte tokig när jag sa att Tramadol inte fungerade på mig.

”Tramsadol, ja, men den fungerar inte på dig. Jag kan inte lova att den här kommer att fungera, men gå hem och testa de här tabletterna så ringer jag dig om tre veckor, det datumet och den tiden.”

Jag kände mig som om jag flög. Någon hjälpte mig!

3. Anpassningen

Avslappnad kvinna i korgstol med te och filt, hund vid fötterna – Anpassningen, balans och nya möjligheter

Efter många sjukskrivningar har ditt förhållande till arbetet förändrats. Kanske har du fallit ur gemenskapen på jobbet. Smärtan syns inte, och arbetskamraterna kanske undrar om du verkligen behöver vara hemma.

Det är lätt att hamna i en andra kris nu, eftersom en stor del av dig är den du är på jobbet. Det är din identitet. Vem är du om du inte är den där? Din självbild måste omvärderas samtidigt som du håller på att ändra hela ditt liv. Vilken jobbig period!

Jag läste psykologi (psykosyntes på Humanova) och gick hos en terapeut. Det finns säkert många vägar, men jag tror att det hjälper att ha någon utomstående att prata med, någon som kan vägleda tankarna mot lösningar.

Hur ska du leva ditt liv nu? Vågar du vara svag och säga ifrån till dina nära och kära när du inte orkar?

Måste du tacka nej till middagsbjudningen? Din partner kan laga maten och gästerna kan hjälpa till att duka. Själv sitter du i fåtöljen som är framdragen till bordet, ihoprullad i en filt, med TENS-plattor och smärtstillande. Du har trevligt i alla fall, trevligare än att ligga ensam i sängen och tycka synd om dig själv.

Då har du nått det tredje stadiet. Du lägger inte längre kraft och energi på att söka bekräftelse från till exempel din chef eller Försäkringskassan. Du har själv sett till att du mår så bra som möjligt och får den hjälp du behöver. Du kan må bra även om chefen inte förstår din situation. Hur ska chefen kunna förstå, när du knappt förstår själv?

Ofta byter du ut människorna omkring dig. Några finns kvar, de som verkligen är viktiga. Långsamt förändras ditt liv. Sinnet känns lättare och du börjar se en ljus framtid. Smärtan finns kvar, men du lider inte lika mycket av den. Du har hittat nya infallsvinklar, du vet hur du ska använda dina resurser och du har gjort dig av med energitjuvarna. Du har hittat dig själv och är mer sann mot dig själv.

Skrivet av Karin Grundler


Vill du få hjälp att hantera din smärta?

I samtal kan vi tillsammans hitta sätt att minska lidandet och leva ett rikare liv trots smärtan.

Täby · Stockholm City · Online (Google Meet/telefon)
50 eller 80 minuter · Gratis introduktionssamtal för nya klienter