Att sätta gränser är omtänksamt både mot dig själv och andra. Hur känns det att höra det? Det kanske du redan visste men vet inte varför det är så svårt att följa?
Är du rädd att göra andra besvikna? Känns det bra att säga ja när någon frågar? Du känner dig hjälpsam, betydelsefull och duktig. Den bekräftelse du får värmer gott i dig och kanske känns det som det lindrar ett behov för en kort stund. Vad är det för behov som inte är tillfredsställt och varför är det så många som längtar efter bekräftelse?
Det lilla barnet som föds har en bra självkänsla. Vi föds med det. Sedan, vad händer? Vi får bekräftelse och blir sedda som barn när vi gör något bra och är duktiga och därför kommer vi att sträva efter det. Att vi blir älskade och sedda precis som vi är gör däremot att vi växer upp med en bra självkänsla. Våra föräldrar eller dom vuxna som finns där för oss när vi växer upp älskar oss oavsett om vi presterar eller inte.
“Du är bra precis som du är”
I terapi kan vi lära oss att älska oss själva igen och inte värdera oss efter det vi presterar. Att vi gör misstag betyder inte att vi är misstag. När vi har en sämre självkänsla är det lätt att känna sig värdelös och misslyckad när vi gör något som inte blev så bra. Vi säger till oss själva “nu gjorde jag så där igen”, “som vanligt går det dåligt för mig”, “jag är så värdelös”, “varför älskar han mig”, “jag är inte värd att älskas”. Med sådana tankar så skjuter vi ifrån oss kärlek istället för att närma oss den. Det är ju kärlek och bekräftelse som vi längtar efter och resultatet blir precis tvärtom att vi inte får det.
Att sätta gränser är svårt. Vi känner att vi gör andra besvikna. Vi kan lätt vara lite för känsliga utåt och bry oss mer vad andra människor känner och tycker utan att känna efter vad vi själva mår bra av. Vad behöver du? Vad mår du bra av? Det är dags att prioritera dig själv istället för att prioritera andra. När vi inte sätter gränser beror det på en grundläggande rädsla att inte duga. Man känner sig inte riktigt värd andras kärlek. Kanske du utgår istället från att du måste förtjäna den, att finnas till hands åt andra?
En dålig självkänsla kan göra att vi blir utmattade. Vi pressar oss själva fast vi egentligen inte orkar och drivkraften är ofta att vara en god eller duktig medmänniska. Vi vill visa att vi bryr oss. Det är fina egenskaper hos människor men det kan gå för långt när vi bryr oss mer om medmänniskor än oss själva. Effekten när ni är utmattade är att vi inte orkar bry oss om andra människor, precis tvärt om vad vi vill.
När vi sätter andras behov först framstår vi oftast som snälla och mjuka, utåt sett. Inuti känner man sig så småningom överkörd, utnyttjad, fördömande och tom. Tom då vi har tappat kontakten med oss själva. Många av mina klienter har helt tappat bort sig själva och har ingen kontakt med vad dom vill eller behöver. Dom har lyssnat utåt så länge att dom inte vet hur man lyssnar inåt. Vad vill du? Vad behöver du? Det gör det svårt att ta beslut och även dom minsta besluten känns svåra. Då hamnar alla beslut på hög som känns mer och mer omöjlig att komma igenom.
När inte dom gamla mönstrens gagnar oss – gör annorlunda! Vad är nästa steg? Testa att sätta gränser. Vad händer? Känn in i kroppen – vad säger den? Känn in på promenaden och vad magkänslan säger om du ska svänga vänster eller höger. Känn in och ta beslut efter dig själv och börja med enkla beslut i situationer där du känner dig lugn och avslappnad.
Prioritera dig själv och vad du mår bra av. Vet du inte vad du mår bra av så kan du fundera av vad du har mått bra av förut.
När du börjar sätta gränser kan du få djupare relationer, känna dig lugnare och tillfreds. Du tycker om dig själv och tar hand om dig själv. Du har lättare att prioritera det som är viktigt för dig. Gör lagom av allt och prioritera bort mycket. Behöver du verkligen göra allt?
Vill du läsa mer från mig? Gå in på www.grundler.se och följ mig på Facebook, min blogg eller nyhetsbrev.
Karin Grundler Samtalsterapeut & Coach
Stress- & Smärtexpert