När vi närmar oss acceptans kommer vi till ett stadium av sorg.

Sorg att lämna vårt gamla liv, sorg att lämna en person eller en betydelsefull sak.

Att acceptera behöver inte betyda att vi tycker att det är okej. Det behöver inte alls kännas okej. Det är inte okej att ha drabbats av t ex en kronisk smärta, cancer eller dödsbesked. Acceptans handlar om att vi ska släppa kriget. Det motstånd vi kämpar för. Det halmstrået vi har kvar av hopp att kunna leva kvar i vårt gamla liv. Det livet som vi hade förut. Det livet kommer vi inte komma tillbaka till. När vi hittat acceptansen kan vi komma vidare i vår process. Vi kanske behöver vara där en stund och sörja innan acceptansen kommer till en. Vi kommer ofta till en platå där vi känner oss sorgsna, ledsna och vilsna. Vart är vi på väg? 

Kanske vi har länge satt livet på vänt. Väntande på vårt gamla liv som ska komma tillbaka. Sen börjar vi inse att kanske vi inte kan komma tillbaka till det gamla livet. Det är där och då som sorgeprocessen tar över. Sorgen kan pågå ett tag och det måste få ta tid. Det är okej. När vi sörjt ett tag så börjar acceptansen komma. En acceptans till ett nytt liv. Vem är jag i det här nya livet? En ny kris kan komma.

När vi börjar hitta vad som är viktigt i livet, våra drömmar, vad som ger oss energi och glädje så kan vi börja ett nytt liv. Ett liv som är anpassat efter dom nya förhållandena. Dom nya reglerna som har satts upp. Med lite hjälp kan det bli ett liv fyllt av glädje, av harmoni. Ett liv anpassat efter dig.

%d bloggare gillar detta: